Igår kväll tog vi med oss datorn till sovrummet.
Just för att vi håller på att göra ett kök i IKEAs ritprogram och när vi hade legat en liten stund började det buffas i magen. Man såg tydligt utanpå så jag sa åt Niclas att kolla och sen låg vi där tillsammans, tittade på magen som rörde sig, petade tillbaka på bebbe och fällde några lyckotårar. Det var den mysigaste stunden i hela mitt liv, aldrig varit så nöjd med livet.

Jag älskar dig niclas! så otroligt mycket, går inte att beskriva med ord. Jag har verkligen hittat rätt nu.