Förlossningsberättelse

Publicerat: 2012-04-20 Kl: 11:23:08 | I kategori: Förlossningarna

Vår förlossningsberättelse börjar redan onsdag den 4/4.

Hade inbokat ett BM-besök vid halv 9 på morgonen, väl där berättade vi att jag hade vaknat på natten av sammandragningar och värkar som gjorde ont och strålade ut i ljumskarna och benen. Min BM sa att man kan göra en undersökning av livmodertappen om man vill veta om det hänt något än. Men det tyckte vi inte behövdes. Sen så fick vi höra hjärtljuden och hon kände och klämde på magen, när hon kände på huvudet tyckte hon det var så långt ner så hon ville nog gärna känna på tappen ändå.

Jag var öppen 2 cm och allt var mjukt och moget tydligen. Hon trodde inte vi behövde ett BM-besök till och det hade hon så rätt i. Värkarna fortsatte lite smått under dagen men det drog aldrig igång riktigt. Dagen efter var alla värkar som bortblåsta. Gick och väntade och väntade men det hände ingenting. Vi gick på promenad på kvällen för att förhoppningsvis få igång det till dagen efter.

Fredagen vaknade jag av att jag var kissnödig så jag gick upp vid 6 tiden och då händer det något. Trodde vattnet gick men när jag tittade ner så var det massa blod. Väckte Niclas som hoppade upp ur sängen och ringde förlossningen. De ville att vi skulle komma ner så det var bara packa in oss i bilen, for och lämnade Joline hos farmor. Jag hade lite små värkar på väg ner i bilen som kom med ca en kvart emellan men ändå oregelbundna. De kopplade upp mig på CTG och hjärtljud men då hade värkarna lugnat sig. Det kom en rejäl och någon liten sketen värk medans jag låg där. De undersökte mig och det såg bra ut. Vi fick aldrig någon förklaring till blodet, bara att vi skulle komma in om det hände igen.

De tyckte att Joline skulle sova borta ifall att det hände igen, för skulle det vara från moderkakan så sa hon att det inte fanns tid till att lämna Joline osv. Så gumman fick sova hos farmor där hennes kusin även skulle sova så hon hade det supermysigt. Dagen efter åkte vi dit vi med, hade värkar denna dag också. Vissa så onda att jag grinade. Allt kändes så meningslöst, att ha ont flera dagar utan att det händer något.. Jag funderade väldigt mycket på när bebisen skulle komma, hur lång tid skulle det ta? På kvällen avtog värkarna.

På söndagen firade vi min mammas födelsedag i förskott då hon skulle fara till stockholm ett par dagar. Hade värkar lite då och då, men visste ju att de skulle avta så jag brydde mig inte om dem..

Måndagen kommer jag inte ens ihåg? Det var nog en lugn dag.

Sen kom tisdagen 10/4, min mammas födelsedag. Jag hade bestämt med elin att vi skulle ses på rutiga duken innan hon började jobba. Satt och surrade där, beklagade mig över hur långdraget detta kommer bli och hur less jag var nu. Hade inga värkar eller något. Sen åkte jag för att träffa min syster, vi åkte på Erikshjälpen och en annan loppis. Fortfarande inga värkar.. Åkte och handlade lite och hämtade Nea på dagis. Var hemma med dom en stund tills jag skulle hämta Joline på dagis. Då åkte vi hem och gjorde skinksås och makaroner.

Klockan fem var maten klar, så då satt vi oss allihopa och åt. Halv sex hade vi ätit upp och jag la mig för att vila på kökssoffan som jag alltid brukar göra. Observera att jag fortfarande inte haft någon värk. Då knäppte det till mellan benen på mig och jag skrek till för det gjorde lite ont, som att bebisen sparkade mig i underlivet. Sen började det sippra.. Skrek till Nicke och bad han kolla om det var blod, men det var det inte. Bara vanligt vatten. Nu började det komma några stackars värkar. Niclas ringde till förlossningen, egentligen tyckte jag inte att det behövdes då jag inte hade kraftiga och regelbundna värkar än.

Men de ville att vi skulle komma på en gång. Så sagt och gjort, vi packade in oss i bilen en gång till och for för att lämna Joline hos farmor igen. Värkarna blev starkare och kom med 5 minuters intervaller. Men de var fortf hanterbara, inte som när vi åkte in när vi väntade Joline då gjorde dem sjukt ont. När vi kom till garaget på sjukhuset och vi skulle gå till hissen fick jag en jättevärk, stod och höll i mig i en pelare, när den var över sa jag till nicke att nu är det brottom upp. Hann till hallen på förlossningen så kom det en till. Barnmorskan ville ha in mig i ett undersökningsrum men föst skulle de bara bädda iordning, jag grät för det gjorde ont. Niclas frågade om de kunde skynda sig så jag fick lägga mig för benen bar mig inte. Tillslut fick jag lägga mig då var klockan 18:35 enligt journalen.

Vi märkte direkt att barnmorskan vi hade var helt ny för hon kändes osäker. 18:49 satt hon CTG och den visade ju helt fel. När jag hade riktigt starka värkar så gick kurvan neråt och som högst var den uppe i 30, men på fredagen hade jag värkar som var uppe i 120. Hennes svar till det var att det spelade ingen roll för man såg ju på mig att jag hade värkar. Då bad jag om att få ta bort CTGn eftersom att den gör ont när värkarna kommer. Den stör mig. Men det fick jag inte.. Hon gav mig en knapp jag skulle trycka på när värkarna började men i fredags så fick jag den knappen för att trycka när bebisen sparkade "Eh, ja just ja, så är det ju" Fick jag till svar. Jag grinade för att jag visste mer än henne, jag fick känslan av att jag fick hjälpa henne.. Vi ville byta barnmorska men vi hann inte säga något innan jag börja känna att jag inte pallade något mer. Skrek efter någon smärtlindring. Fick panik så fort värkarna kom.. Kunde inte kontrollera mig. Sa det flera flera gånger men det kändes som hon inte lyssnade på mig. Hon undersökte mig och jag var öppen 5 cm, trodde jag skulle avlida när hon sa det till mig. Hur fan skulle jag klara 5 cm till?!

Tillslut fick Nicke förklara att jag har väldigt hög smärttröskel och att det nog var dags att ge mig något för smärtan. DÅ fick vi komma in i ett förlossningsrum. Hade en värk strax innan jag skulle gå dit. Så fort jag började gå så kom det en till. Fick hänga över både Niclas och barnmorskan. Klockan var då 19:15. Började känna att det tröck på neråt. Hade inte hunnit av med brallorna innan krystvärkarna kom. Hörde undersköterskan säga, "Oj den här bebisen vill ut nu".

Fick äntligen lustgasen!! (som jag hade behövt betydligt tidigare) Den hjälpte så sjukt mycket, nu fick jag nya krafter, det var en underbar känsla! 19:30 föddes han, världens finaste grabb!

Vår Milo!
2012.04.10
49 cm & 3058 g

Kommentarer
Postat av: Krullan

Ja han är verkligen så himla fin:) och jätteliten alltså,kan fortfarande inte förstå=)

2012-04-20 @ 11:46:57
Postat av: Emma

Vilken fin liten kille ni fått, och vilken berättelse om hur han kom till världen:) grattis till er:D

2012-04-20 @ 12:56:50
Postat av: Sara

Här sitter jag på jobbet med tårar i ögonen! Åh, vad jag längtar tills jag är där själv :)

2012-04-20 @ 14:50:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback