Att sova i eget rum blev ingen rutin!
I förrgår var krullan här och lillgumman var som vanligt, när krullan skulle åka hem så la jag lillgumman i spjälvängen eftersom hon redan somnat i min famn som vanligt. Dock så vaknade hon nästan direkt och var jättegnällig och kräktes som en tok. Man såg hur rädd hon blev av all kräka och de som fastnade i halsen så hon lät alldeles rosslig. Gubben fick ringa till sjukvårdsupplysningen och han trodde att hon kunde fått magsjuka? Lillgumman fick självklart sova med oss!! Aldrig att jag har hon i spjälsängen om hon kräks, men det gick bra, hon somnade gott i vår säng. Dock blev gubben dålig också så han blev hemma från jobbet igår. Samma sak igårkväll, joline var jättegnällig hela dagen igår och fortsatte in på kvällen. Stackars vännen hade feber, inte så mkt men ändå.. Så det blev en natt till i våran säng!

Just nu ligger hon och sussar och hoppas verkligen febern är borta så vi kan babysimma imorgon, vill verkligen det! Är ju så himmelens mysigt ju :)

Varför är det alltid så att när man får panik för att barnet kanske inte riktigt får upp kräkan, att man blir irriterade på varann? "Gör nåt då?" "Men vad ska jag göra?!" också börjar man småtjaffsa.. Det är nog för att man är så jäkla osäker. Jag har ingen aning vad jag ska göra om Joline sätter nåt i halsen, skulle gärna gå nån slags hjälpräddnings kurs så man har lite mer kött på benen.. Älskar ju min familj mest av allt! Vet inte vad jag gjort utan Niclas, min älskling!



Gubben, jag älskar dig så mycket <3