Förlossningsberättelse

Publicerat: 2009-10-06 Kl: 11:59:47 | I kategori: Förlossningarna

Det började klockan 06oo den 17onde september.
Vaknade av att jag var sjuukt pinknödig, gick på toa och kände någonting jag inte känt förut. Har ju skrivit att jag haft förvärkar men detta var nåt annat. Det gjorde ondare och tröck liksom neråt. Förstod att nåt verkligen var på G. Hade dagen innan intalat mig själv att jag minsann kommer få gå över tiden, att jag inte alls skulle få nån bebis innan BF. La mig i sängen igen brevid gubben, sa inget till han eftersom han skulle iväg och jobba och om det var falskt alarm skulle vi bara bli besviken.

Gubben for och jobbade och jag kunde minsann inte somna om. Låg och tänkte och kände värkarna komma, men det var långt långt emellan dem, ca 30 minuter om inte mer ibland. Tänkte att idag ska jag bannemig hålla igång så inte värkarna avtar. Satt lite vid datorn och gjorde frukost. Krullan frågade om jag ville med på stan senare och självklart ville jag det, skulle bara dammsuga och skura golven först. Skurade varenda vrå i huset och vart helt svettig. Sen kom krullan och hämtade mig, vågade inte köra bil själv för nu var värkarna starkare så jag fick hålla i mig mot nåt när dem kom, det var dock fortfarande 20 - 30 minuter mellan dem.

Väl på stan mötte vi upp malin och maria med barn på bigboy. Krullan var lite orolig över mina värkar och jag bara skrattade, tyckte det var så kul att det äntligen satt igång. Vi kikade omkring på lite bebisgrejer, jag tänkte att jag skulle köpa nån sista grej till bebisen men jag hade verkligen ingen ork. Fick luta mig mot klädställningar när värkarna kom. Maria påminnde mig om att vattnet kan ju faktiskt gå när som helst så jag blev lite orolig, vore lite väl pinsamt om det skulle hända mitt på stan.

Ringde gubben vid 14oo och bad han hämta mig på stan, klarade inte mera. Vi for förbi Flügger färg där vi beställt bård och stickers till bebisrummet. Tänkte att när jag kommer hem ska jag bannemig sätta upp dem. Så blev det inte, la mig i soffan och fick hålla i armstöden när värkarna kom, gubben blev så orolig och ville inte fara och jobba de sista två timmarna. Det var lungt sa jag, det var fortfarande för stort mellanrum mellan värkarna.

Gubben var nog hemma innan fyra till och med och såg att jag fortfarande låg i soffan, jag hade inte rört mig en centimeter på två timmar, orkade inte sätta upp någon bård och jag var så irriterad över det. Gubben sa att nu måste vi faktiskt åka in, NEJ jag vill inte bli hemskickad så vi stannar hemma tills värkarna är tätare. Låg kvar i soffan medans älsklingen lagade makaroner och kokt korv ;) medans han lagade så sa han nog 10 gånger att vi faktiskt måste åka in men jag vägrade. Vi hittade åt en sida på internet som klockar värkarna och vi hade ca 5 minuter mellan dem. Ställde mig i duschen för det har jag läst ska vara lindrande. Medans jag stod där hade gubben ringt ner till förlossningen, de tyckte att det var bra att jag duschade och sa att jag skulle ta två alvedon och bad oss komma ner om det blir värre. Niclas började packa klart väskorna och jag stod kvar i duschen, det var faktiskt jätteskönt, men snart orkade jag inte stå själv längre.

Klockan 18oo sa Niclas, nu tar jag med dig ner till sjukhuset! och till hans förvåning så sa jag okej, nu åker vi. Som han blev nervös då, nu var det verkligen på riktigt. På 30 minuter var vi nere och då hade jag haft 3 minuter mellan varje värk hela vägen. Niclas kunde säga "nu kommer det en värk" också kom den, så himla coolt tyckte jag. Fick dock bita i bältet och hålla i mig hårt för nu gjorde dem ont.

Väl framme så tänkte Niclas släppa av mig vid akuten och åka och parkera själv, "är du tokig?" tyckte jag. Jag ska med när vi parkerar, haha. Sagt och gjort, vi gick mot ingången på akuten och på dem 100-200 metrarna fick jag flera värkar. Skulle anmäla oss i kassan och personalen vart helt upp i bock, "behöver ni en brits?!? ska hon föda NU??" nää, det räcker med en rullstol tyckte jag för nu orkade jag fasen inte gå mera. En tjej följde med oss hela vägen till hissen och snart var vi framme vid förlossningen, var fortf så himla rädd att bli hemskickad.

Rullade in på förlossningen och barnmorskan var påväg med mig till ett undersökningsrum tills hon såg hur starka och täta värkar jag hade. "Vi tar ett förlossningsrum direkt" Jaha tänkte jag.. Fick ta på mig deras sjukhusrock och de enormt söta nättrosorna med den enorma bindan, hmm, lagomt nöjd då eftersom jag fortf trodde vi skulle få åka hem. Efter ett tag satt dem ctg på magen och undersökte mig, jag var öppen 5cm. Okej, får vi stanna kvar då frågade jag. "Haha, ja inte skickar vi hem nån som är öppen 5cm" Provade lustgasen men tyckte inte att den funkade alls, förmodligen gjorde jag fel men iaf efter ca 30 minuter var jag öppen 7cm.

Satt mig i badet och nu fick niclas börja massera mig i svanken vid varje värk, det tröck så mycket nu. Missade han en värk blev jag tokig, bad sen om ursäkt för att jag var så sur, haha. Satt väl i badet ca 1 timme innan jag blev less på det, ville bara lägga mig ner och vila litegranna ;) Nattpersonalen kom och presenterade sig och berättade hur duktig jag var hela tiden, men jag tänkte vafasen, detta klarar väl alla, gjorde inte så ont som alla sagt. Vattnet hade fortfarande inte gått så de tog hål på hinnan och japp, nu gjorde det ont. Minns att jag skrek "är det såhär det ska kännas?". De förklarade igen hur jag ska använda lustgasen och nu släppte jag inte den, min bästa vän.

Tjatade om att jag var så jävla kissnödig, har ni hållt er så länge någon gång så att det gör ont när man ska kissa och det kommer liksom inget? Så kändes det plus ett jävla tryck neråt och bak i ryggen sammtidigt. De satt kateter men det hjälpte inte, dumma känsla, var så jobbigt att jag skulle känna mig så kissnödig kunde inte koncentrera mig på att föda barn. Kände att jag kom in i världens dimma pga lustgasen. Kändes som att tiden stod still och jag hörde niclas och barnmorskorna säga samma saker hela tiden, som att jag snurrade runt runt, ja det är svårt att förklara. Tror nån slet av mig lustgasen då, gick inte att släppa den, haha.

Började må illa och barnmorskan förklarade att när huvudet på bebisen passerar nåt ben inne i bäckenet så kan man må illa, ja då kom det. Vår middag fick inte vara kvar i magen och barnmorskorna förklarade att det är ovanligt att man inte kräks vid just det skedet. Precis efter så gick illamåendet över, skitkonsigt. Nu kunde jag koncentrera mig på att föda barn igen. Värkarna blev svagare så de fick sätta dropp på mig och jag tackade bebisen för att jag fick vila litegranna. De pushade på mig och sa att vi bannemig inte skulle vila nånting för nu skulle ungen ut.

Det var dags att börja krysta. Hakan mot bröstet och dragkamp med barnmorskan. Jag sa inte ett ord, var så inne i mig själv nu och koncentrerad. Hörde vad alla sa och lydde order men tänkte bannemig inte slösa energi på att svara dem. 20 minuter senare kom hon, prinsessan våran. Tog iofs en kvart innan vi ens visste kön, låg bara och gosade med vårt barn och var glada över att det fanns 10 fingrar, 10 tår och att hon var frisk. Pappi klippte navelsträngen och sen.. Vad är det för kön egentligen? 

En tjej!! :D 



Lyckligaste stunden i livet var den då du kom

♥Joline 090917♥
Kommentarer
Postat av: Maria MPL

Tack för att du delar med dig av er underbara upplevelse vännen! Får tårar i ögonen när jag läser, även om jag gruvar mig för vissa delar så längtar jag ännu mera nu när jag läst din berättelse! Hoppas vi ses imorgon, har inte fått klartecken från Karin än, men vi kan väl höras på morgonsidan? KRAAAAM!

2009-10-06 @ 13:03:48
Postat av: Frida W

Åå vad underbart att läsa, det hela låter så mysigt, hehe. Håller med Maria att man längtar så mycket efter det här, även fast jag har hälften kvar. Grattis igen, hoppas vi ses snart så jag får se lillflickan :)

2009-10-06 @ 15:46:58
URL: http://findingbabyland.blogg.se/
Postat av: Sara

aaaaw!! Massvis med tårar i ögonen här nu!!

2009-10-06 @ 16:17:36
URL: http://saracb.blogg.se/
Postat av: Sara

haha det kommer tids nog :)

2009-10-06 @ 17:08:30
URL: http://saracb.blogg.se/
Postat av: elin

Huuga börjar ju lipa här:D Gud bli helt till mig:) så otroligt glad att du äntligen fått de du drömt om så länge:) Längtar tills man får se ögonstenen igen:)

2009-10-06 @ 19:54:00
URL: http://agneselin.bubbleroom.se/
Postat av: Emilie

Åååh vad kul att läsa ! Vad du var tjurig och stannade hemma under så lång tid ! Det tycker jag absolut att du ska göra, jag längtas !:)

2009-10-06 @ 20:47:50
URL: http://emiliejohansson.blogg.se/
Postat av: Frida

Jag får rysningar längs armarna när jag läser det här. Det är väldigt mycket känslor som bubblar upp och det för en tillbaka till sin egen förlossningsupplevelse. Ja, det är iaf en helt enorm upplevelse som inte går att beskriva med ord och jag blir så impad över din "prestation" Sara, helt enormt!

2010-02-21 @ 21:15:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback